Pinto Magasin besöker veganstaden Malmö del 2

2012-04-25

Kebabciabatta på veganska Glassfabriken.

Pinto kan inte hålla sig borta från Malmö, särskilt inte när vi blir erbjudna att vara kattvakter i Västra Hamnen – en hel vecka. It’s an offer you can’t refuse. Jag åker ner ensam men får sällskap efter ett par dagar. Vi har bestämt oss för att hoppa över de gamla klassikerna men jag lyckas ändå pressa in ett besök på Chez Madame och två på Kao’s, innan de andra kommer ner. Husmanskost. Vardagslyx.

Jag köper med mig prinsessbakelser, som jag smaskar på hemmavid när ingen ser på. Kao’s kan sina grejer och jag slickar i mig det tjocka lagret med grädde, som jag saknat så intensivt på de prinsessförsök jag sprungit på under åren. Det är ett mysterium, tänker jag där jag sitter och mumsar, att veganer tycks ha total gräddfobi. Men detta…detta är ljuvligt. Jag somnar som ett barn den natten.

En macka att minnas

Torsdagen bjuder på vårsol och efter en frukost med godsaker från Green Matmarknad, har vi stakat ut dagen. Det blir Glassfabriken till lunch. Jag tänker fördomsfullt att jag är för gammal för tygkassar och omaka pinnstolar men jag vill bara ge mig själv en snyting när jag kommer in i den välkomnande miljön. Man känner sig hemma. Jag menar, jag gillar ju omaka pinnstolar. Vem försöker jag lura?

Glassfabriken har nyligen blivit helt vegansk. Jag väljer kebabciabatta för 55 kronor. Det är den överlägset godaste macka jag någonsin ätit. Man skulle kunna säga att det är en minipizza, med tomat, sojakött och ost. Jag tänker: Kan ett ställe gå runt med de här låga priserna? Men så blir jag påmind om att det är ett kulturcentrum, en ideell förening. Well, works for me. Jag är oerhört nöjd när jag rundmagad rullar vidare.

En annan sushivärld

Vi har förkovrat oss i Malmös utbud och bokar bord för kvällen. Vi har fått tips om japanska Saiko. Klockan åtta kommer vi dit, tar av oss skorna och pressar oss ner i en sänka, längs ett långbord på pseudogolvnivå. Jag förstår inte vitsen och undviker att gå iväg för att pudra näsan, i skräck för att inte kunna ta mig upp. Men maten, ack ja. Den är fin den.

Efter att ha inmundigat åtskilliga lådor med blekfisig snabbsushi genom åren, öppnas på Saiko en helt ny värld. Jag förbannar min taffliga kamera och försöker njuta, även om det är svårfotat. Vad ska man säga? Ät här! Det liknar inget annat, med laxformad, syrlig rättika, bubblig kaviarliknande topping, violer och smaker som gör sojasås totalt överflödig. Jag är 165 kronor fattigare men nöjd som en lyckans brax.

Salladsfrälsning

Sista dagen brunchar vi på Raw Food House. Vi slår oss ner vid fönstret. Vita väggar, trä, kokböcker och lektyr omger oss. Och har man lite otur – enligt min mening – är personalen i det babbligaste laget. Jag vill inte bli frälst. Bara ha min lunch. Och det får jag. Jag äter en mustig och smakrik thaisallad. Mitt sällskap väljer mexikanska wraps, med nötpaté och tahinidip. Priserna ligger runt 100-lappen och det är lätt värt, även om det vilar ett småkusligt religiöst skimmer över hela matkulturen.

Kinesiskt kuddmys

Solen ligger på och vi slukar en bägare med risglass på Is á Bella. Det är ingen orgasmisk upplevelse men det funkar. Jag undrar dock hur en glassbar kan ha så dåligt med tillbehör – inte ens läsk– men det är snabbt glömt. Vi har annat att tänka på: Ett bokat bord på kinesiska Kin Long. Återigen tar vi av oss skorna men denna gång blir vi placerade på fluffig matta och mjuka kuddar, precis så där som det ska va.

Vår dunkla lilla platå rymmer två sällskap och vi myser så vi nästan går sönder. Servitören hukar sig vid vårt bord och presenterar ett förslag på veganmeny. Det låter toppen och i detta ögonblick är vi ännu ovetande om att det blir ett av vårt livs bästa restaurangupplevelser. Jag vill fotografera allt men vissa saker är ämnade för den där speciella lilla platsen i ens minne.

Kattvakt någon?

Vi blir serverade tre välsmakande rätter, med chilitofu, rökiga svarta bönor och det omtalade fågelboet: Ett slags kryddig tofugryta omgiven av en sprakande mur av nudlar, som placeras i salladsblad likt en wrap. Jag vågar knappt titta på notan och lyckas förtränga den snabbt. Men Kin Long glömmer jag aldrig. Jag hoppas innerligt att behovet av kattvakt snart uppenbarar sig igen.

 

Glassfabriken
Kristianstadgatan 16
glassfabriken.net

Saiko
St. Knuts väg 7
saiko.se

Raw Food House
Friisgatan 8
rawfoodhouse.se

Is á Bella
Föreningsgatan 30
isabellaglass.se

Kin Long
Rådmansgatan 1
040-611 9404

Green Matmarknad
Västra Varvsgatan 42
greenmatmarknad.se

Mexikanska wraps på Raw Food House.

 

Läs gärna Pintos tidigare reportage från Malmö:

Lyxigt och slafsigt i Sveriges bästa veganstad

 

Jenny Luks
jenny@pintomagasin.se